När vi betraktar Paulus’ stora önskan om, att vara i harmoni med sina bröder, hans ömhet mot de svaga i tron, hans stora aktning för apostlarna, som hade varit med Kristus, liksom respekten för Jakob, Herrens bror, och hans mål, att vara allt för alla, så länge som han inte gjorde avkall på rättfärdigheten - när vi betraktar allt detta, är det mindre överraskande, att han tvingade sig själv till, att frångå sitt fasta och beprövade arbetssätt. Men i stället för, att åvägabringa den önskade målsättningen, framskyndade detta blidkande blott krisen, framskyndade detta Paulus’ lidanden, skilde honom från bröderna i verksamheten, och berövade församlingen en av dess starkaste pelare, samt bringade sorg till de kristnas hjärtan i alla länder.