Paulus längtade efter, att helt förenas med dessa. Han hade gjort allt i sin makt, för att undanröja de fördomar och den misstänksamhet, som orättmätigt visades, eftersom han delgav hedningarna evangeliet utan ceremonilagens begränsningar. Likväl var han rädd för, att hans ansträngningar måhända varit förgäves, och att de givmilda offer, som han hade med sig, inte skulle mjuka upp hjärtana hos de judiska bröderna. Han visste, att de män, som han skulle träffa, kunde stålsätta sig och vara beslutsamma personer, och han blickade framåt med stor bävan till mötet med dem; ändå kunde han inte undvika det, om det så skulle bli ett eldprov. Han kom till Jerusalem utan annan avsikt, än att avlägsna fördomarnas och missförståndens barriärer, som hade skilt dem åt, och som hade försvårat hans arbete märkbart.