Hur annorlunda var inte detta inträde i staden mot det, som han hade räknat med! I stolt tillfredsställelse hade han närmat sig Damaskus, i förvant om, att hans ankomst skulle hälsas med stor saluter och bifall på grund av den ära han fick av översteprästen, och tack var den stora iver och slagkraft han visat, då han jagat fatt på de troende, och fört dem fångna till Jerusalem, för att de där skulle dömas och straffas utan förbarmande. Han hade beslutat, att hans resa skulle krönas med framgång; och hans mod och uthållighet vek ej undan för någon förestående vansklighet eller fara. Han hade bestämt, att ingen kristen skulle undfly hans vaksamhet; han tänkte förhöra män, kvinnor och barn om deras tro, liksom deras, som de var knutna till; han ämnade gå in i deras hus, och med makt anhålla de boende, och sända dem som fångar till Jerusalem.