Nästa dag sammankallade kommendanten över häravdelningen judarnas Stora Råd, jämte översteprästen, och förde ned Paulus från fästningen, under beskydd av en stor härstyrka, som vakade över hans liv. Aposteln stod nu inför det råd, som han själv hade varit medlem av - det råd, som Stefanus hade blivit dömd av. Minnet av den scenen, och av sina egna försök, att fördöma Kristi tjänare, framstod livligt för hans sinne. Då han tittade på dem, som skulle vara hans domare, kände han igen många, som hade varit hans kamrater i Gamaliels skola, och som hade förenat sig med honom i, att förfölja Jesu lärjungar. De var nu lika angelägna om, att få Paulus avrättad, som de varit om, att sända Stefanus i döden.