Det var omöjligt för världsliga och nöjesälskande, att rätt värdesätta de varnande och tillrättavisande budskap, som Gud sände, för att korrigera Sitt folks fel. De kunde inte skilja mellan en trofast tjänares allvar och iver, och den opålitliges jönsande och ytlighet. Den ene tillkännager, att svärdet kommer; den andre förlägger den onda dagen långt bort. Den trofaste tillrättavisar för synd; den andre ursäktar och täcker över den. När Guds bekännande folk överger Honom och mister barnatron, ter sig Hans budbärares ord onödigt hårda och stränga. De gömmer på fördom och vantro, och går slutligen helt över på Satans sida. Hans antydningar ter sig behagliga och läckra; de kontrolleras i anda och avsikt av ärkebedragaren, och låter honom styra tankarna, sedan låter de honom också styra handlingarna.