Paulus betraktade detta som ett Gudagivet tillfälle, och han använde sig av det omsorgsfullt. Han visste, att mannen och kvinnan framför honom hade makt till, att låta avrätta honom, eller bevara hans liv; ändå talade han ej berömmande eller smickrande till dem. Han visste, att hans ord skulle vara en smak av liv eller av död för dem, och glömmande alla själviska hänsyn, sökte han, att väcka dem till insikt om deras själars fara.