Mot slutet av denna period uppstod det en förfärlig strid ibland Caesareas befolkning. Det hade ofta förekommit stridigheter, som övergått i en ständig fejd mellan judar och greker om deras rättigheter och förmåner i staden. All Caesareas glans, dess tempel, dess palats och amfiteater berodde på Herodes den Förstes äregirighet. Även hamnen, som Caesarea tillskrev allt sitt välstånd och betydelse, uppfördes av honom till ett enormt utlägg av pengar och arbete. De judiska invånarna var talrika och välbärgade, och de gjorde anspråk på staden som sin, eftersom deras kung hade gjort så mycket för den. Grekerna höll lika hårt på sin rätt till företräde.