Dessa dristiga orättfärdighets- och gruvlighetshandlingar kunde inte gå obemärkta förbi. Judarna inlämnade ett formellt klagomål mot Felix, och han blev kallad till Rom, för att besvara anklagelserna. Han var väl medveten om, att hans utpressning och förtryck hade gett dem god orsak till klagomål, men han hoppades att ändå kunna blidka dem. Alltså sökte han, att tillfredsställa deras ondska, genom att hålla kvar Paulus i fångenskap, fastän han hyste uppriktig aktning för honom. Men alla hans ansträngningar var förgäves; ehuru han slapp förvisning och död, entledigades han från ämbetet, och berövades han en större del av sin orättmätigt säkrade rikedom. Drusilla, som delade hans skuld, dog tillsammans med deras ende son vid Vesuvius’ utbrott. Hans egna dagar ändade i vanära och obemärkthet.