I sitt anförande mot Paulus, anklagade Tertullus honom för, att han var en fördärvlig herre, som orsakade uppror ibland judarna jorden runt, och således var skyldig till förräderi emot kejsaren; att han var ledare för nasaréernas sekt, och anklagad för kätteri emot Moselagen; och att han hade vanhelgat tempel. Sistnämnda utgjorde ett allvarligt hån, inte endast mot den judiska, utan även mot den romerska, lagen. Den romerska lagen skyddade judarna i deras religionsutövning. Han sade falskeligen, att Lysias, garnisonens kommendant, med våld hade tagit Paulus från judarna, då de stod i begrepp, att döma honom enligt sin religiösa lag, och därigenom på ett opassande sätt hade tvingat dem till, att lägga fram saken inför Felix. Dessa lögnaktiga uttalanden hade noga planerats, för att förmå landshövdingen till, att överlämna Paulus till judarnas rätt. Alla dessa anklagelser intygades å det ihärdigaste av de närvarande judarna, som inte gjorde något, för att dölja sitt hat mot fången.