På ett ärligt och rättframt sätt förmedlade han så avsikten med sitt besök i Jerusalem, och omsändigheterna kring sitt gripande och sin rättegång: ”Efter flera år kom jag för att överlämna gåvor åt mitt folk och för att frambära offer. Då fann de mig i templet sedan jag renat mig, och där var ingen folkmassa eller något tumult. Men där fanns några judar från Asien, som egentligen skulle stå här inför dig och anklaga mig, om de hade något att anföra emot mig. Eller låt dessa män själva tala om vilket brott de fann mig skyldig till när jag stod inför Stora rådet, om det inte skulle vara detta enda ord som jag ropade när jag stod ibland dem: Det är för de dödas uppståndelse som jag i dag står anklagad inför er.’” {Verserna 17-21.}