Då Paulus hade vädjat till kejsaren, var det Festus’ plikt, att se till, att han sändes till Rom. En tid gick, innan ett passande skepp gick att ordna med, och eftersom andra fångar forslades jämte Paulus, blev även deras rättegångar försenade. Denna försinkelse gav Paulus möjlighet till, att framställa sin tros begrundelser för Caesareas överhuvuden, både judar och hedningar, liksom inför den siste i Herodes’ ätt, som bar titeln judisk kung. ”Några dagar senare kom kung Agrippa och Bernice till Cesarea för att besöka Festus.” {Apostlagärningarna 25:13.} Medveten om Agrippas insikt i judiska lagar och bruk, lade Festus fram Paulus’ sak för hans uppmärksamhet, som en fånge, som lämnats kvar i kedjor av Felix. Agrippa fann Festus’ redogörelse för ärendet intressant, och han önskade, att själv träffa och lyssna till Paulus. Således reserverades nästa dag för deras samtal. Nu skulle Paulus inte försvara sig inför en ny rättsinstans, utan blott tillfredsställa en privat åhörarskaras nyfikenhet, som innebar en timmes underhållning för landshövdingens förnäma gäster, och för en inbjuden grupp, som stod för Caesareas välbesuttna och adelsmän. Härens ledande befälhavare skulle närvara, likaså stadens ledande medborgare, och Festus beslutade, att göra tilldragelsen till ett högst intrycksgivande uppträdande, till ära för sina gäster.