Den judiske kungen hade blivit undervisad om lagen och profeterna, och han hade lärt sig från trovärdiga vittnen en del av de fakta, som Paulus hade tagit upp. Därför var de argument, som framstod så nya och främmande för Festus, klara och överbevisande för Agrippa. Och han kunde inte undgå, att påverkas av den brinnande iver, som varken piskrapp eller fängelse hade förmått att släcka. För en stund glömde han sin ställnings värdighet, och miste förnimmelsen av omgivningen, och, endast medveten om de sanningar han hade hört, endast seende den ödmjuke fången stå som Guds ambassadör, svarade han utan omsvep: ”’Du går fort fram i ditt försök att övertala mig och göra mig till en kristen.’” {Vers 28.}