Aposteln svarade allvarligt: ”’Fort eller långsamt, inför Gud skulle jag önska att inte bara du utan alla som i dag lyssnar till mig blev sådana som jag”, och i det att han lyfte upp sina kedjade händer, tillfogade han: ”bortsett från de här bojorna.’” {Vers 29.} Alla, som hörde honom, blev överbevisade om, att Paulus inte var någon vanlig fånge. En, som kunde tala, som han hade talat, och bringa de sakskäl, som han hade bringat, som var så fylld av begeistring och inspirerande tro, så berikad av Kristi nåd, så lugn i medveten fridfullhet gentemot Gud och människor; en, som kunde önska, att alla de furstliga och framträdande personerna ägde samma hopp och tillit samt tro, som bar upp honom, men som, utan den minsta önskan om hämnd, kunde be om, att de måtte besparas konflikter, sorger och lidanden, som han hade erfarit - en sådan person kunde inte vara en bedragare.