Vilken motsats framträdde nu ej! Agrippa och Bernice saknade de karaktärsdrag, som Gud värdesätter. De överträdde Hans lag, och var fördärvade till hjärta och liv. Gud och änglar avskydde deras syndiga leverne. Men eftersom de, i begränsad omfattning, ägde makt och samhällsställning, uppskattade världen dem. Den åldrande fången, stående länkad till sin bevakande soldat, uppvisade inget imponerande i klädedräkt eller utseende, så att världen skulle ge honom ära. Ändå hade denne person, till synes utan vänner, välstånd eller position, en eskort, som världsliga ögon ej såg. Himmelens änglar var hans ledsagare. Hade härligheten hos en av de skinande budbärarna ha framträtt, skulle de kungligas pomp och stolthet ha förbleknat; kungar och hovmän skulle ha slagits till marken, liksom den romerska vakten vid Kristi grav. Hela Himmelen ägnade sig åt denne ende man, som nu var fånge för sin tro på Guds Son. Den älskade Johannes skriver: ”Världen känner oss inte, därför att den inte har lärt känna honom.” {Första Johannesbrevet 3:1.} Världen känner inte Kristus, och den vill heller inte kännas vid dem, som exemplifierar Kristus. De är Guds söner, barn i den kungliga familjen; dock erkänner världen inte deras furstliga krav. De kan framkalla världens nyfikenhet; men de varken uppskattas eller förstås. De är för världen ovidkommande och föga avundsvärda.