Kung Agrippa gav nu Paulus möjlighet, att tala å sina egna vägnar. Aposteln visste, hur föga värde det yttre skenet hos världslig rikedom och ställning har, och han lät sig inte påverkas av den betitlade skarans strålande utseende och höga rang. Landshövdingens och hans gästers imponerande kläder, soldaternas svärd och deras officerares blänkande rustningar berövade honom inte för ett ögonblick modet, eller skingrade hans självbehärskning. Då han räckte ut sin av länkar bundna högra hand, sade han: ”’Konung Agrippa, jag är tacksam över att det är inför dig som jag i dag får försvara mig mot allt som judarna anklagar mig för, i synnerhet som du så väl känner till judarnas alla seder och tvistefrågor. Därför ber jag dig att lyssna på mig med tålamod.’” {Kapitel 26:2-3.}