Fick dessa ord Agrippas tankar att vända åter till hans familjs tidigare historia, och deras fruktlösa ansträngningar mot Honom, som Paulus förkunnade om? Tänkte han på sin farfarsfar Herodes och massakern på Betlehems oskyldiga gossar? På sin grandonkel Antipas och mordet på Johannes Döparen? På sin egen far, Agrippa I, och aposteln Jakobs martyrium? Såg han, i de olyckor som raskt drabbade dessa kungar, ett bevis för Guds misshag, på grund av deras förbrytelser mot Hans tjänare? Kom Agrippa ihåg den pompa och yra, då hans egen far, en mäktigare monark än han själv, stod i samma by iklädd en glittrande dräkt, medan folket ropade, att han var en gud? Hade han glömt, hur, innan beundrarnas rop hade avklingat, straffet, snabbt och förfärligt, hade drabbat den fåfänge kungen? Något av allt detta mindes Agrippa; men hans stolthet blev smickrad av den strålande scenen framför honom, och stolthet och inbilskhet fördrev ädlare tankar.