Efter en stund närmade de sig den lilla ön Kauda, och under lä från denna gjorde de allt i sin makt, för att förbereda sig på det värsta. Skeppsbåten var deras enda tillflykt, i fall skeppet skulle sjunka; men så länge som den låg på släp, riskerade den hela tiden, att slås i bitar. Den första uppgiften var därför, att hissa den ombord på fartyget. Det var ingen enkel sak; det var nämligen ytterst svårt för sjömännen, att lyckas ens med det simplaste. Alla tänkbara försiktighetsåtgärder vidtogs, för att säkra skeppet; och sedan återstod det bara, att förlita sig till vindens och sjöns barmhärtighet. Det fanns ingenstans att ta vägen för lä, ty vinden drev dem, och även det lilla skydd, som den oansenliga ön hade att ge, räckte inte länge till. Sådan var dagens katastrofala avslutning, som hade inletts med milda vildar och stora förhoppningar.