Till sist bröt det grå ljuset igenom regn och stormväder och ned på deras magra och förfärade anleten. Den stormpiskade kustlinjen gick att urskilja ganska svagt, men inte ett bekant landmärke var synligt. De själviska, hedniska sjömännen beslöt sig för, att överge skepp och besättning, och rädda sig själva i den båt, som de med så stor svårighet hade hissat ombord. De låtsades vilja göra mera för skeppets säkerhet, frigjorde skeppsbåten, och började, att sänka ned den i havet. Hade detta lyckats för dem, skulle de ha smulats sönder mot klipporna, samtidigt som alla ombord skulle ha gått under, därför att de inte förmådde, att räta upp den sjunkande skutan.