I samma ögonblick förnam Paulus denna nedriga plan, och varnade för faran. Med sin vanliga, snabbt tillströmmande energi och mod sade han till officeren och soldaterna: ”’Om inte dessa stannar kvar ombord, kan ni inte räddas.’” {Vers 31.} Apostelns tro på Gud vacklade inte; han betvivlade inte sin egen säkerhet, men löftet om trygghet till besättningen var på betingelsen, att de gjorde sin plikt. Soldaterna hörde Paulus’ ord, och kapade genast trossen till skeppsbåten, och lät den falla i vattnet.