Paulus föregick själv med gott exempel. ”När han hade sagt detta, tog han ett bröd, tackade Gud inför dem alla och bröt det och började äta. Då fick alla nytt mod och tog sig mat, också de.” {Verserna 35-36.} Den trötta, genomblöta och modlösa skaran på två hundra sjuttiosex själar, som skulle ha varit förtvivlade och i upplösningstillstånd, om det inte hade varit för Paulus, fick nytt, friskt mod, och intog sin första måltid på fjorton dagar tillsammans med aposteln. Därefter, medvetna om det omöjliga i, att rädda lasten, rätade de upp skeppet, genom att hiva vetelasten överbord.