Fastän Paulus synbarligen var avskuren från handgripligt arbete, utövade han ett mera omfattande och påtagligt inflytande, än då han reste fritt mellan församlingarna tidigare. Som fånge i Herren, ägde han ett fastare grepp om sina bröders hängivenhet i tron, och hans ord påbjöd större uppmärksamhet och respekt, än då han var hos dem personligen. Då de först erfor, att deras älskade lärare satt fången, knorrade de och ville inte låta sig tröstas. Inte förrän han hade tagits ifrån dem, insåg de, vilken tung börda han hade burit för deras skull. Dittills hade de undandragit sig ansvar och bärandet av bördor, eftersom de saknade visdom, taktkänsla och outsinliga krafter; och nu var de i sin oerfarenhet utlämnade till, att lära sig de läxor de hade hukat sig för, och då de trodde, att de aldrig mera skulle gynnas av apostelns arbete, värdesatte de maningarna, råden och undervisningen, som han hade sänt dem, såsom aldrig tidigare. Och då de lärde sig om hans mod, tro och saktmod under sin långa fängsling, blev de också stimulerade till större flit och iver för Kristi sak.