Evangeliet har alltid varit framgångsrikast ibland de ödmjukare klasserna. ”Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt.” {Första Korintierbrevet 1:26.} Det kunde inte förväntas att Paulus, en stackars, värnlös fånge, skulle väcka välbärgade och upphöjda romerska medborgares uppmärksamhet. Hela deras liv – fysiskt, mentalt och moraliskt – låg på ett annat plan, än hans. För dem framstod osedligheten i all sin glittrande lockelse, och höll dem som villiga fångar. Men av de slitna och hemsökta offren för deras förtryck lyssnade många av de arma trälarna, okunniga och förnedrade, som de var, till Paulus’ ord, och fann hopp och frid i Kristi ord, som uppmuntrade dem under de svårigheter, som var deras lott.