Fastän Paulus’ arbete var till välsignelse för många själar och en kraft och uppmuntran för de troende, drog hotfulla skyar ihop sig över hans egen säkerhet, såväl som över församlingens framgång. Då han kom till Rom, och placerades i det kejserliga gardets högste befälhavares omvårdnad, sköttes detta ämbete av en rättsinnig och rättskaffens man, genom vilkens välvilja han fick utföra evangeliets uppgifter tämligen fritt. Men vid slutet på de två årens fängelsevistelse, ersattes denne av en ämbetsman, som var beryktad för sin ondska och sitt tyranni. Aposteln hade ingen välvilja att vänta från denne träl under lust och grymhet. Nu var judarna mera aktiva, än någonsin i sina ansträngningar emot Paulus. De hade funnit en bättre hjälperska i den utsvävande kvinna, som Nero hade gjort till sin andra hustru. Som judisk proselyt, skulle hon använda allt sitt inflytande för deras mordiska planer mot den kristne förfäktaren.