Ur mänsklig synvinkel, var Paulus’ förkastelsedom inför en sådan domare redan avgjord. Men aposteln menade sig inte ha något att frukta, så länge som han bevarade sin trofasthet och kärlek till Gud. Hans liv låg ej i Neros händer, och om hans arbete fortfarande var ogjort, skulle den romerske kejsaren inte kunna avrätta honom. Han, som dittills hade varit hans beskyddare, kunde fortfarande värna honom mot judarnas ondska, och mot kejsarens makt.