Aposteln fick den här gången en oväntad uppmuntran genom Onesiforus’ besök, en kristen från Efesus, som anlände till Rom inte lång tid efter Paulus’ ankomst. Han visste, att Paulus satt fängslad någonstans, och han beslutade sig för, att finna honom. Det var ingen lätt sak i en stad fylld med fångar, där det rådde misstänksamhet överallt, och där blotta misstanken mot en person förpassade vederbörande till fängelse och kanske till döden. Men trots alla svårigheter sökte Onesiforus efter Paulus, tills han fann honom. Inte nöjd med ett besök, uppsökte han upprepade gånger fängelsehålan, och gjorde allt i sin makt, för att mildra Paulus’ börda som fånge. Fruktan för hån, förakt eller förföljelse räckte inte till, för att göra den uppriktigt lagde efésiern rädd, då han visste, att hans älskade lärare satt i bojor för sanningens sak, medan han själv, som i varje avseende var långt mindre värd, gick fritt omkring.