Då Paulus blickade ut på skaran framför sig – judar, greker, romare, jämte utlänningar från många länder – blev hans själ upprörd av en stark önskan om deras frälsning. Han var omedveten om de faror, som omgav honom, det ohyggliga öde, som tycktes vänta runt hörnet. Han blickade bortom allt detta, till Jesus, den Gudomlige Medlaren, syndiga människors Försvarare framför Guds tron. Han drog åhörarnas uppmärksamhet till det stora Offer, som burits fram för det fallna släktets skull, och visade för dem människan i hennes sanna värdighet och värde. Ett oändligt pris hade betalats för människans återlösning; resurser hade ställts till förfogande, för att hon skulle upphöjas till, att dela Guds tron och få ärva eviga rikedomar. Genom himmelska budbärare blev jorden förbunden med Himmelen, och alla människors gärningar, goda som onda, lades i öppen dag inför den Oändlige Domarens ögon.