Så pläderade sanningens försvarare; trofast ibland trolösa, trogen och tvättäkta ibland illojala och olydiga, stod han som Guds ombud, och hans ord var som en röst från Himmelen. Det fanns inte ett spår av fruktan, bedrövelse eller modlöshet i ansiktsuttrycket eller i uppträdandet. Stark i sin medvetna oskuld, iklädd sanningens hela rustning, gladde han sig över, att vara en Guds son. Hans ord var som ett segerrop över stridens larm. Sanningens sak, som han hade helgat sitt liv åt, kom han att framställa som den enda sak, som aldrig kan slå fel. Även om han kunde komma att gå under för sanningens skull, kommer evangeliet aldrig att gå under. Gud lever, och sanningen skall segra.