Aldrig förr hade Nero hört sanningen, som han gjorde det vid detta tillfälle. Aldrig förr hade hans eget livs förfärliga skuld uppenbarats för honom på detta vis. Himmelens ljus trängde in i hans själ, som var besudlad av synd och han darrade av rädsla vid tanken på en domstol, inför vilken han, världens härskare, till sist skulle avlägga räkenskap och hans gärningar lönas efter förtjänst. Han blev rädd för apostelns Gud och han vågade inte, att yttra någon dom över Paulus, då beskyllningarna mot honom inte hade bevisats. Tills vidare höll en känsla av vördnad hans blodtörstiga själ i strama tyglar.