Paulus inför Nero! Vilken slåände motsats! Den högfärdige monarken, inför vilken Guds man skulle stå till svars för sin tro, hade nått kulmen eller höjdpunkten på sin jordiska makt, myndighet och rikedom, såväl som de största djup av brott och lastbarhet. Beträffande makt och välde var han utan like. Det fanns ingen, som kunde bestrida hans auktoritet, ingen, som kunde sätta sig upp mot hans vilja. Kungar lade ned sina kronor framför hans fötter. På hans bud marscherade mäktiga härar och synen av hans flottor varslade seger. Hans staty stod i domstolarna och senatorernas lagar och domarnas beslut var endast genljud av hans vilja. Millioner böjde sig i lydnad för hans befallningar. Neros namn fick världen att skälva. Att väcka hans misshag, var liktydigt med förlusten av ens egendom, frihet och liv och en rynkning av pannan från honom var mera skräckinjagande, än pesten. Ehuru han ständigt var omgiven av det yttre skenet från världslig pompa och storhet, smyckad och ärad som en gud i mänsklig form, hade han en demons hjärta.