Här talar inte aposteln om de öppet icke-religiösa, utan om bekännande kristna, som har gett efter för sina böjelser, tills de har blivit trälar under sina egna otyglade lidelser – ”drivs av många slags begär”. {Kapitel 3:6.} Dessa vill höra lärosatser, som inte lägger hinder i vägen för deras syndiga handlande, eller fördömer deras njutningsälskande böjelser och fallenhet. Eftersom de blir förnärmade över Kristi trofasta tjänares tydliga ord, väljer de lärare, som rosar och smickrar dem, i stället för att tillrättavisa dem för deras synder. Dessa lärare ”samlar {de} åt sig {i} mängder” som särskilda älsklingslärare. Också ibland Kristi bekännande, tjänande förkunnare förekommer det många, som inte förkunnar Ordet, utan människors meningar. De har vänt bort örat från sanningen. Herren har talat till dem i Sitt Ord; men de struntar i, att lyssna till Hans röst, eftersom den fördömer deras praxis.