Men all rättfärdighets fiende har tagit världen till fånga, och har förmått dem till, att göra Guds lag om intet. Såsom Paulus förutsåg, har folk vänt sig bort från Guds Ords tydliga och rannsakande sanningar, och med kliande öron har de samlat åt sig lärare, som bringar dem de fabler, som de önskar sig. Dessa lärare trampar det fjärde budet under sina fötter, och i stället för den dag, som Gud har välsignat och gjort helig, ärar de en dag, som Han inte har utsett härtill, och som Han inte har vilat på. Den första dagen i veckan, vars helighet i allt vila på påvemaktens auktoritet, ”laglöshetens människa” {Andra Tessalonikerbrevet 2:3}, hålls som helgdag. Här enas katoliker och protestanter, de förkastar den dag, som Gud har reserverat, och som Han har förlänat eller skänkt Sin välsignelse. Därigenom hånar de världens Skapare, och Satan ler jublande åt sitt lyckade bedrägeri.