Paulus avslutar brevet med diverse personliga budskap, och upprepar enträget maningen till Timoteus om, att göra sitt bästa, för att snart komma till honom, helst före vintern. Han beskriver sin ensamhet, sedan somliga vänner har svikit honom, och andras nödvändiga frånvaro, och i fall Timoteus fortfarande skulle tveka, därest församlingen i Efesus skulle fordra hans tjänster, skriver han, att han redan har skickat Tykikus som Timoteus’ ersättare under hans frånvaro. Och han tillägger denna rörande maning: ”När du kommer, så ta med dig manteln som jag lämnade kvar hos Karpus i Troas, och böckerna, framför allt pergamentskrifterna.” {Vers 13.} Efter sitt andra gripande, blev Paulus fängslad och förflyttad så fort, att han inte fick tillfälle till, att samla ihop sina få ”böcker och pergamentskrifter”, eller ens ta med sig sin mantel. Och nu var vintern i antågande, och han visste, att han skulle lida av köld i sin fuktiga fängelsehåla. Han hade inga pengar, att köpa nya kläder för, och han förstod, att slutet skulle kunna komma när som helst, och med sin sedvanliga självglömskhet och oro för, att han skulle vara en börda för församlingen, ville han inte, att den skulle bekosta honom något.