Och nu, där han satt dag efter dag i sin mörka cell, medveten om, att genom ett ord eller en nick från tyrannen Nero skulle hans liv offras, tänkte Paulus på Timoteus, och beslutade sig för, att sända bud efter honom. Under de gynnsammaste förhållanden skulle det ta flera månader för Timoteus, att resa till Rom från Mindre Asien. Paulus visste från sitt eget liv, att varje enskild dag är osäker, och han var rädd för, att Timoteus skulle anlända för sent, eller kanske tveka inför de faror han kunde komma att råka ut för. Han hade viktiga råd och undervisning till den unge mannen, som var betrodd med ett stort ansvar, och samtidigt som han uppmanade honom, att infinna sig utan dröjsmål, dikterade han sitt avskeds vittnesbörd, som han kanhända inte skulle komma att tillåtas att yttra. Hans själ var fylld med kärleksfull omsorg om sin son i evangeliet, och om den församling denne ansvarade för, och han sökte därför, att nogsamt inpränta hos honom betydelsen av flit i hans heliga uppdrag.