Denna högtidliga förmaning till en så nitisk och trofast person, som Timoteus var, är ett kraftfullt vittnesbörd om evangeliegärningens stora betydelse och evangelistens ansvar. Aposteln ställde, så att säga, Timoteus inför den oändliga rättfärdighetens domarskrank, och förmanade honom på det uttryckligaste sätt till, att förkunna Ordet; inte människors vanor och utsagor, utan Guds Ord; och förkunna det helhjärtat – ”i tid och otid” – närhelst tillfälle därtill yppades; vid angivna tidpunkter och närhelst annars; inför stora församlingar, inom slutna kretsar; på vägen, vid eldstaden, inför vänner och fiender; till en såväl som till många; antingen han kunde tala i trygghet, eller skulle komma att utsättas för hårdhet, faror, skam och förlust.