Evangeliets tjänare, vars karaktärer i övrigt nästan är felfria, gör ofta stor skada, genom att låta sitt tålamod med de felande övergå i fördragsamhet mot deras synder, ja, rent av i deltagande i dem. På detta sorglösa sätt ursäktar och förminskar de allvaret hos sådant, som Guds Ord fördömer; och efter en tid blir de så förblindade, att de till och med berömmer dem, som Gud befaller dem att visa tillrätta. Den enda säkerheten mot dessa faror är utövandet av gudsvördnad – att ära Gud, Hans karaktär och lag, och att alltid betona denna gudsfruktan för människorna. Genom samröre med Gud, genom bön och läsning av Hans Ord, skall vi uppamma en sådan förnimmelse av Hans sinnesarts helighet, att vi kommer att betrakta synden så, som Han ser på den.