Det var under ett av dessa besök från apostlarna hos hans mor, som Markus föreslog åt Paulus och Barnabas, att han skulle följa med dem på deras missionstur. Han hade varit vittne till den förunderliga kraft, som åtföljde deras tjänst; han hade känt Guds gillande i sitt eget hjärta; han hade sett sin mors tro bli påfrestad och prövad, utan att hon vacklade; han hade varit vittne till de mirakler, som apostlarna utförde, och som satte Guds insegel eller godkännandemärke på deras arbete; han hade själv förkunnat den kristna tron, och hade längtat mycket efter, att ta upp arbetet, samt helt hänge sig åt det. Liksom de ledsagande apostlarna, hade han glatt sig åt framgången i deras mission; men fruktan och modlöshet överväldigade honom, då han stod inför avsaknad, förföljelse och fara; och han föredrog hemmets lockande egenskaper vid en tidpunkt, då apostlarna bäst behövde hans hjälp.