Då han var färdig, och judarna hade lämnat synagogan, dröjde hedningarna sig kvar, och bad enträget om, att samma ord måtte sägas till dem nästa Sabbatsdag. Apostlarna skapade stort intresse på orten, ibland både judar och hedningar. De uppmuntrade de troende och nyomvända till, att stå fasta i sin tro, och fortsätta i Guds nåd. Intresset för, att höra apostlarnas ord, var så stort, att hela staden samlades nästa Sabbatsdag. Men nu, liksom i Kristi dagar, då judiska präster och rådsherrar såg, att skarorna hade samlats, för att höra den nya läran, väcktes deras upprördhet i form av avund och svartsjuka. Därför stämplade de apostlarnas ord som hädelse. Deras gamla, blinda tro och fördomar väcktes också, då de såg de många hedningarna blandade med judar i församlingen. De motsatte sig bestämt, att hedningarna skulle ha samma religiösa privilegier som de själva, och höll hårdnackat på uppfattningen, att Guds välsignelse var uteslutande förbehållen dem. Detta har alltid varit judarnas stora synd, som Kristus vid flera tillfällen tillrättavisade dem för.