Då Kristus levde på jorden, försökte Han, att förmå judarna till, att upphöra med sin avvisande hållning mot andra folk. Hövitsmannens eller befälhavarens omvändelse, och den syrisk-feniciska kvinnan, var exempel på Hans personliga arbete utanför Israels erkända folk. Tiden var nu inne för ett aktivt och uthålligt arbete ibland hedningarna, där hela samhällen gladeligen tog emot evangeliet, och ärade Gud för ljuset från en förståndsmässig tro. Judarnas vantro och elakhet påverkade inte Guds syften; ty ett nytt Israel blev inympat i det gamla olivträdet. Synagogorna stängdes för apostlarna; men i privata hem öppnades dörrarna på vid gavel för dem att predika i, likaså användes offentliga hednabyggnader, till att förkunna Guds ord.