Jakob frambar sitt vittnesbörd bestämt - att Gud tänkte skänka hedningarna samma förmåner, som Han hade gett judarna. Den Helige Ande fann det klokast, att inte påföra nyomvända hedningar ceremoniallagen; och efter att ha undersökt saken ingående, såg apostlarna och de äldste saken i samma ljus, och delade Guds Andes tankar. Jakob satt ordförande i rådet, och hans slutliga beslöt löd: ”Därför anser jag att vi inte skall göra det svårt för de hedningar som vänder sig till Gud”. {Vers 19.}