Jerusalem var judarnas huvudsäte, och där förekom det den största tillbakadragenhet mot andra folk och fördomar. Judiska kristna, som bodde inom synhåll från templet, lät naturligt nog tankarna vända åter till judarnas särskilda förmåner som ett folk. I det, att de såg kristenheten lämna judendomens ceremonier och traditioner, och förstod, att den särskilda heligheten hos judiska seder snart skulle gå förlorad genom den nya tron, blev många vreda på Paulus, som en, vilken i hög grad hade orsakat förändringen. Inte ens alla lärjungarna var helt beredda på, att godta rådets beslut. Somliga ivrade för ceremoniallagen, och betraktade Paulus med avund, eftersom de ansåg, att hans principer var släpphänta beträffande iakttagandet av den judiska lagen.