Petrus blev varse den villfarelsens grop, som han hade trillat ned i, och satte genast igång med, att rätta till sitt misstag, så långt det var möjligt. Gud, som känner slutet från början, lät Petrus visa denna karaktärssvaghet, så att denne skulle förstå, att han i sig själv inte hade något att yvas över. Gud såg också, att det i framtiden skulle förekomma svårt bedragna personer, som å Petrus’ och hans föregivna efterträdares vägnar skulle hävda sig äga den upphöjdhet, som endast tillkommer Gud; och denna berättelse om apostelns svaghet skulle vara ett bevis på hans mänskliga svaghet, och på, att han på inget sätt stod över de andra apostlarna.