Under tiden hade stadens domare återvänt till sina hem och gratulerade sig själva till, att de hade slagit ned ett uppror med sitt raska och beslutsamma handlande. Men på vägen hem hörde de fullständigare utsagor om arten av de mäns arbete, som de hade ådömt piskslag och fängelse. De såg också den kvinna, som hade befriats från sataniskt inflytande, och som hade orsakat dem mycket huvudbry. De blev i sanning slagna av förändringen hos hennes ansiktsuttryck och uppförande. Hon hade blivit lugn, fridsam och var åter vid sina sinnens fulla bruk. De blev själva uppbragta, då de uppdagade, att de troligen hade utdelat den romerska lagens hårda straff mot två oskyldiga män, som var reserverade för svåra brottslingar. De beslutade sig för, att de på morgonen skulle släppa dem i hemlighet, och föra dem i trygghet bortom staden, för att de ej skulle behöva riskera folkmängdens våldsamhet.