Med häpenhet hade fångvaktaren hört de fängslade apostlarnas sånger och böner. Då de spärrades in, hade han sett deras uppsvällda och blödande sår, och han hade själv sett till, att deras fötter spändes fast i pinoredskapet. Han hade väntat sig, att höra bitter gråt, klagan och förbannelse, men se! Hans öron hälsades med glad lovprisning. Han föll i sömn med dessa toner ringande i öronen; men blev väckt av jordskalvet, och de vacklande fängelsemurarna.