Den hårdhet, som fångvaktaren hade behandlat apostlarna med, hade inte väckt deras bitterhet, annars hade de låtit honom begå självmord. Men deras hjärtan var fyllda med Kristi kärlek, och de hyste inga onda tankar mot sina förföljare. Fångvaktaren lade svärdet ifrån sig, och bad om ljus. Han skyndade sig till den innersta fängelsecellen, och föll ned inför Paulus och Silas, och bad om deras tillgivelse. Sedan förde han dem ut på den öppna gården, där han frågade dem: ”’Ni herrar, vad skall jag göra för att bli frälst?’” {Vers 30.}