Apostlarna såg, att deras arbete i Filippi inte hade varit förgäves. De mötte mycket motstånd och förföljelse, men Försynen ingrep till deras förmån, och samtalet med fångvaktaren och hela hans familj mildrade det vanrykte och lidande, som de hade utsatts för. I lärjungarnas uppträdande och sinnesnärvaro såg filipperna Jesu Kristi anda och religion. Apostlarna kunde ha flytt, då jordbävningen öppnade fängelseportarna och lösgjorde deras länkar; men det skulle ha varit att erkänna, att de var kriminella. Detta skulle ha vanärat Kristi evangelium. Fångvaktaren skulle ha ådömts dödsstraff, och det kristna inflytandet skulle ha lidit avbräck. I stället kontrollerade Paulus de befriade fångarna så perfekt, att ingen sökte att fly.