Paulus’ ytterst starka försiktighet visade sig i denna handling. Han hade avvisat Markus som ledsagare, eftersom denne inte gick att lita på i ett nödläge. Men i Timoteus såg han en, som förstod sig på och uppskattade pastorstjänsten fullt ut, som respekterade hans ställning, och inte förfärades av utsikterna om lidande och förföljelse. Dock vågade han ej ta emot Timoteus, en oprövad, ung man, utan att förhöra honom ingående om hans liv och karaktär. Efter att ha förvissat sig helt på dessa punkter, antog Paulus Timoteus som sin medarbetare och son i evangeliet.