Då de dag efter dag gick ut till sina andakter, följde en kvinna med spådomsande i sig med dem och ropade: ”’De här männen är den högste gudens tjänare, och de förkunnar för er en väg till frälsning.’” {Apostlagärningarna 16:17.} Kvinnan var ett särskilt redskap åt Satan; och då djävlarna blev trängda på grund av Kristi närhet, blev den onde ande, som var i henne, särskilt illa till mods i apostlarnas närvaro. Satan visste, att hans rike var under angrepp, och motsatte sig Guds tjänares arbete. Denna kvinnas anbefallning var en skada för saken, och distraherade folks tankar från de sanningar, som lades fram för dem, och utsatte verket för dåligt rykte, genom att få folk till att tro, att de män, som talade genom Guds Ande och kraft, var påverkade av samme ande, som detta sataniska ombud.