Efter det, att Paulus och Silas hade lämnat Filippi, begav de sig till Tessalonika. De hade förmånen, att få tala inför en stor folksamling i synagogan, med god verkan. Deras utseende bar prägeln av deras nyligen skamliga behandling, och nödvändiggjorde en förklaring om, vad de hade gått igenom. Denna gav de, utan att upphöja sig själva, utan de upphöjde Guds nåds gåva, som hade åstadkommit deras befrielse. Emellertid kände apostlarna, att de inte hade tid till, att uppehålla sig vid sina egna lidanden. Kristi budskap vägde tungt på deras axlar, och de var djupt involverade i Hans verk.