Judarna tolkade Paulus’ ord till att betyda, att Kristus skulle komma för andra gången under deras mansålder, och regera över världen som kung över alla nationer. Anklagelsen mot apostlarna framfördes så bestämt, att stadens styresmän trodde på den, men frigav Jason mot borgen, då Paulus och Silas inte stod att finna. De förföljande judarna smickrade sig själva med, att de, genom sitt uppträdande mot de kristna, hade återvunnit stadsstyrets tillit, och hade upprättat sitt rykte som trofasta medborgare, samtidigt som de hade fått utlopp för sin avundsjuka mot apostlarna, och överfört den misstanke, som dittills hade vilat över dem själva, på de till kristendomen nyomvända.