Atenarnas religion, som de skrävlade över, saknade värde, eftersom den var utan kännedom om den sanne Guden. Till stor del bestod den av konstdyrkan, liksom av en räcka utsvävande förlustelser och högtider. Den saknade dygden hos sann godhet. Äkta religion ger människor seger över sig själva; men en blott förståndsmässig och smakgrundad religion saknar det nödvändiga: Att lyfta religionsutövaren över det onda i hans natur, och knyta honom närmare Gud. På ett altare i staden uttrycktes denna stora brist med inskriptionen: ”Åt en okänd gud.” {Apostlagärningarna 17:23} Ja, fastän de prålade med sin visdom, sitt välstånd och sin skicklighet i konst och vetenskap, kunde de lärda atenarna bara medge, att världsalltets store Härskare var okänd för dem.